2025 – (del 1) året då återbruket tog nya höjder

2025 blev händelserikt ett år som kräver fler än ett blogginlägg. Det hände så mycket i trädgården, både planerat och helt spontant, och mycket av det började – som så ofta – med återbruk. Ett häftigt, oväntat och lite magiskt återbruk av ett gammalt staket och ett 100 år gammalt degtråg.

Ett fynd i Överkalix – bakaved med historia

Det hela började när vi var hos svärfar i Överkalix och hittade en hög med gamla, väderbitna brädor. Det visade sig vara resterna av ett staket som han byggt för ungefär 20 år sedan. Staketet var gjort av "bakaved", den där restprodukten som blir kvar vid virkesproduktion – ojämna, charmiga furubitar som fortfarande bär spår av bark, sågspår och tid.

Han hade byggt staketet till Morgans systers små barn som då var… smita-iväg-benägna. Men nu låg brädorna där, bortglömda men fulla av potential och jag såg det direkt: De skulle bli stora krukor.

Svärfar & Morgan – mina trogna byggmästare

Som vanligt kallade jag in mina två hjältar: svärfar och Morgan. Vi pratade igenom idén, provade vinklar, mätte brädor och snart började de bygga. Och som alltid blev resultatet ännu bättre än det jag hade i huvudet.

Jag ville testa olika storlekar för att se vad som skulle fungera bäst, så det blev tre stycken till att börja med (och jag vet redan nu att jag kommer beställa fler).

Svartmålade, klädda och helt perfekta

När krukorna var klara målade jag dem svarta för att passa ihop med våra andra svarta odlingsbäddar. Insidan klädde jag med svart plast både för att skydda träet och för att faktiskt kunna plantera i dem utan att jorden föll ut eller fukten åt upp virket.

De blev stabila, hållbara och redo för sina första växter.

Jag fyllde dem med:

• Mårbacka pelargon – en tidlös rosa skönhet

• Krasse – mjukt fallande, ätbar och otroligt charmig

• Dahlia Sonny Boy – frodig och tacksam som snittblomma

  
  

De tre krukorna blev som små personligheter i trädgården, fulla av karaktär.

Fler skatter hos svärfar – ett tråg från en annan tid

Vid samma besök fick jag syn på ett gammalt tråg i trä. Jag stannade upp direkt. Det visade sig vara över 100 år gammalt, använt förr till att knåda bröddegar i för mätta en stor familj. Ett hantverk fullt med historia.

Jag fick låna hem det, och mina pelargoner trivdes så otroligt fint i det. Det såg nästan ut som om tråget hade väntat på just dem.

Emaljhinkar och små fynd som blev stora blickfång

Som pricken över i hittade jag också några gamla emalj och mjölkhinkar i ett hörn. De fick självklart följa med hem och fylldes med blommor som nu står utspridda som små glimtar av nostalgi och charm.

Så började 2025: Med återbruk som blev till konst, trä som fick nytt liv, skatter med historia, svärfars snickarglädje och en trädgård som långsamt fylls av allt det som gör den just vår.