Sommaren 2024 – året då framsidan fick ett helt nytt liv

Sommaren 2024 blev året då vi slutligen fick nog av vår framsida. Gräsmattan där hade länge varit mer sand än gräs. Den torkade upp nästan direkt efter snösmältning, maskrosorna trivdes bättre än själva gräset, och känslan av att vilja spendera tid där… ja, den fanns helt enkelt inte.

Samtidigt såg jag framför mig något helt annat. En framsida där vi skulle trivas, vilja sitta, vilja visa upp. En plats med mjuka former, grus i olika nyanser och gröna rum som flöt in i varandra.

Idén föds – ett äppelträd som centrum för en syrenberså

Mitt i allt stod vårt äppelträd som en ensam huvudperson. Jag såg framför mig att låta det bli centrum i en syrenberså – ett lugnt, blommande rum där formen fick vara mjuk och naturlig istället för den tråkiga, torra gräsmattan.

Idén började gro när vi var på cykelsemester på Mallorca i maj. Vi satt där på balkongen och ritade en ful, ej skalenlig ritning, men känslan fanns där. Och det är känslan som räknas när man skapar trädgård.

Jakten på en grävare – och beslutet att ta spaden i egna händer

Vi försökte få tag på en liten grävare att hyra, men det visade sig vara smått omöjligt. Och jag är som bekant inte den tålmodigaste när en idé väl har slagit rot.

Så vi började gräva. För hand. I den torra sandjorden. Bit för bit öppnade sig framsidan och började visa sin nya form.

Spännband och linjer – att rita i verkligheten

För att kunna se helheten hämtade jag alla spännband vi ägde och började lägga ut linjer i gräset: böljande former, gångar, ytor, flöden. Det var som att rita direkt på marken.

• Där skulle ett runt bord för morgonkaffet stå.

• Altandörren på baksidan (den vi aldrig använder!) vävdes in i en ny skuggrabatt.

• Syrenbersån började ta form i huvudet och på marken.

Jag kan verkligen rekommendera att använda rep eller band för att skapa en känsla innan spaden åker fram!

Återbruk i praktiken – och stenröset tar form

Under våren hade vi tagit bort blomsterkullen som vuxit vildare än vildast. När vi rev den blev det ett rejält överskott av vackra, rundade stenar – slipade av århundraden av naturens krafter. Och man slänger ju inte sådana vackra skatter.

I den bortre delen av framsidan skapade vi ett stenröse, en liten hyllning till både återbruk och naturens egen design. Det blev ett lugnt blickfång och ett perfekt sätt att använda material som redan fanns på tomten. Nu visste vi inte att delar av detta skulle grävas upp nästa sommar - men det kommer i nästa inlägg 😀

Portalen – ännu ett mästerverk av Morgan

Jag ville att ingången till syrenbersån skulle kännas speciell. En portal behövdes. Jag hittade inspiration, skickade en bild till Morgan – och som alltid tog han sig an uppgiften och byggde något ännu finare än jag föreställt mig.

Den står där nu som en vacker entré till framtiden.

Syrenrabatten – rötter med historia

För att ge bersån själ åkte jag till svärfars gård i Överkalix och hämtade rotskott från deras syrener. Att plantera dem bredvid muren kändes som att plantera både historia och framtid på samma gång. Det finns så mycket växter att få genom delning av perenner av vänner, grannar eller släkt.

Hejdå perennkaos – hej ny start

För att kunna skapa allt detta behövde jag rycka upp tonvis av gamla perenner som spridit sig som ogräs. De hade gjort sitt. Nu var det dags för något nytt.

Och bit för bit växte vår framsida fram till något vi faktiskt ville vistas i.

Sommaren 2024 blev året då vi tog tillbaka framsidan. Ett år av handgrävning, återbruk, mjuka linjer och stora drömmar. Ett år då våra händer var lika fulla av jord som våra huvuden var av idéer. 2025 blev året då vi fyllde denna yta med dalior, zinnior och en massa annat fint 🌸🌺🌹!