Vår första försäljning – mod, julkreativitet och en kiosk som fick komma ut i världen

Det finns vissa ögonblick som känns större än de egentligen är. Små stunder som markerar en början. För mig var det här ett sådant ögonblick: vår allra första försäljning i blomsterkiosken.

Det började egentligen helt oskyldigt. Jag ville bara göra några julkransar — en till oss själva och några till våra pappor till fars dag. Det var roligt, kreativt och alldeles lagom julmysigt. Och de blev uppskattade, riktigt uppskattade.

Så… vi gjorde några till.

Och det var då den kom — den där galna tanken: Tänk om vi ställer ut kiosken på skyltsöndag? Bara med några kransar. För att testa.

Morgan släpper lös sin kreativitet

När jag nämnde idén var Morgan inte sen att haka på. Som alltid när han sätter igång händer det grejer. Plötsligt stod han där och byggde julbockar och tomtar i en rasande fart. Alla av spillvirke, återbrukat stål och fynd från förråd.

Stommen till bockarna gjorde han av trä han hade kvar sedan andra projekt, och hornen formades av en tjock ståltråd vi hittat hos svärfar i ett dammigt förråd. Allt fick den där rustika, personliga känslan som bara återbruk kan ge.

Eftersom Morgan äger skog i Överkalix tog vi en tur dit för att samla material. Vi hämtade granris och mossa till våra kreationer — så färskt att hela bilen luktade skog när vi körde hem.

Första gången kiosken rullades ut

Det var så läskigt. Som att kliva ut på en scen.

Jag hade köpt både skrivare och laminator (företagskänsla på hög nivå!) och satt där vid köksbordet och gjorde skyltar, prislappar och små informationsblad. Men så kom den stora frågan:

Vad ska vi ta betalt?

Materialet kostar. Tiden kostar.

Men till slut landade vi i några priser som kändes rimliga — och vågade trycka “OK” på lamineringsmaskinen. Vi rullade vi ut kiosken. Ställde upp den vid vägen. Tände marschaller. La ut en annons i en lokal grupp. Och så stod där… nervösa och förväntansfulla.

Det blev en succé

Och vet du vad? Folk kom. Helt vanliga människor på väg till skyltsöndag eller hem från affären — och de log, stannade, tittade, frågade.

Och de köpte. Inte allt, men flera stycken.

Det var en sån obeskrivlig glädje. En känsla av:

“Vi gjorde det. Vi vågade.”

Vi rullade ut kiosken igen — och igen

Efter den första försäljningen fick vi blodad tand. Vi rullade ut den några fler gånger under december, tände marschaller igen, fyllde på med det vi hann skapa och njöt av att se folk komma tillbaka.

Till slut var nästan allt sålt. Det allra sista gav vi bort — och ställde en bock och tomte på vår egen bro som julhälsning till förbipasserande.

En början på något större

Det här var inte bara några kransar och en kiosk. Det var en första glimt av vad som kanske väntar i framtiden. En bekräftelse på att längtan jag känt faktiskt går att följa. Att kreativitet, mod och lite granris kan bli något mer. Och att vår lilla blomsterkiosk har många säsonger framför sig.