Vår trädgårdsresa i Gammelstad – från två buskar till en livspassion

När vi först klev in på gården i Gammelstad i juni 2015 anade vi inte att just den här trädgården skulle bli starten på något stort. Det vi såg var två vinbärsbuskar, en rabarberplanta, en liten krusbärsbuske som knappt syntes i gräset (och som vi nästan körde över med gräsklipparen), samt en ganska sliten och ojämn gräsmatta. Det var inte mycket – men där fanns potential. Massor av potential.

De första byggstenarna – friggeboden och muren

Vårt allra första projekt blev att bygga en friggebod. Vi behövde någonstans att förvara verktyg och maskiner, även om vi egentligen bara ägde en bråkdel av dem då. Vi byggde den av virke från egen skog med svärfar som byggledare och trygga punkt i vårt första bygge på gården.

Nästa steg blev att skapa struktur på framsidan. Vi gjöt vi en mur mot gatan, både för att rama in trädgården och för att ge huset en tydligare inramning. Det var vårt andra större projekt, och även här var svärfar, allkonstnären, med och dirigerade.

Våra första odlingar

Sakta men säkert växte lusten att odla. Vi köpte två pallkragar, fyllde dem med jord och satte ner våra allra första odlingsplantor: jordgubbar. Min mamma (rosenodlaren på Gotland) började ge mig fröer, delade perenner och sticklingar som jag puttade ut i trädgården efter bästa förmåga. Det var något speciellt med de där första små bladen – som om vi officiellt hade tagit klivet från "trädgårdsägare" till "odlare".

Men livet gick i 110 – och trädgården fick växa långsamt

Samtidigt var vi mitt i en intensiv fas av livet. Jag var fotbollstränare, min man var innebandytränare, och hemma hade vi fyra tonåringar som fyllde huset med liv, rörelse, logistik och en hel del tvätt. Det fanns inte alltid tid för stora trädgårdsprojekt. Ibland fanns det knappt tid för små.

Så vår trädgård fick växa i den takt livet tillät. Ett pallkrageprojekt här, en buske där. Steg för steg, år efter år, formades något som vi först långt senare skulle förstå betydelsen av. Trädgården blev inte bara ett hobbyprojekt – den blev en plats där vi kunde andas, drömma och skapa, mitt i ett liv som rusade framåt.

Fortsättningen på vår trädgårdsresa…

När jag ser tillbaka på de där första åren känns det nästan som att trädgården växte tillsammans med oss. Den tog form i samma takt som livet gav utrymme – ibland snabbt, ibland långsamt, men alltid framåt. Och det är just den resan som har lett oss dit vi är idag, där trädgården inte bara är en plats utan också en passion och ett sätt att leva.

Det här var bara början. I kommande inlägg kommer jag att dela mer av hur vår trädgård utvecklades – från våra första stapplande steg med pallkragar till de större projekten som formade trädgården till den oas den är idag.🌿 Byggen, misstag, lärdomar, aha-upplevelser och de där stunderna som gjorde att vi fastnade för odlingen på riktigt.

Hoppas du vill följa med vidare på vår resa – det finns mycket mer att berätta. 🌱✨